Svensk försvarsindustri har fått beställningarna. Nu avgörs allt av om de kan omsättas till leveranser i tid.
Efterfrågan har redan skiftat skala
Diskussionen om försvarets tillväxt handlar ofta om anslag. Men anslagen är i praktiken redan beslutade. De svenska anslagen till det militära försvaret ökar från 148 till 175 miljarder kronor 2026, en uppgång med 26,6 miljarder eller 18 procent på ett år, motsvarande 2,8 procent av BNP enligt Natos redovisningspraxis. Från 2028 beräknas anslagen motsvara 3,1 procent, och regeringens uttalade ambition är att nå 3,5 procent till 2030. Till det kommer att upprustningen tillfälligt lånefinansieras, med ett tak på 300 miljarder kronor i ökad skuldsättning 2026–2034.
Pengarna omsätts snabbt i beställningar. FMV beställde försvarsmateriel för 90,1 miljarder kronor under 2025, och har därmed beställt för över 210 miljarder kronor på tre år. Jämförelsen bakåt säger mer än nivån i sig: motsvarande siffra för 2023 var drygt 52 miljarder.
Industrin visar samma kurva. Saabs orderingång ökade 74 procent till rekordnivån 168,5 miljarder kronor 2025, orderstocken steg till 274,5 miljarder och försäljningen växte 24 procent till 79,1 miljarder. Under året tillkom över 3 300 nya medarbetare, och cirka 10 000 på fyra år. BAE Systems Hägglunds investerar cirka 450 miljoner dollar i Örnsköldsvik, bygger tre nya hallar, ökar bemanningen från 750 till 1 200 och planerar att femdubbla till sexdubbla produktionen. Detta kontrasterar mot de magra åren 2017–2022, då intäkterna var låga och arbetsstyrkan minskade med en tredjedel.
Det är den verkliga utgångspunkten. En bransch som i ett decennium optimerades för låg och ojämn volym ska nu leverera i en helt annan takt, med samma krav på kvalitet, säkerhet och spårbarhet som förut.
Gapet syns redan i leveranssiffrorna
Här finns den viktigaste observationen för den som leder verksamhet i dag: beställningar och leveranser går isär. FMV:s leveransindex – andelen planerade materielleveranser som faktiskt nått Försvarsmakten enligt leveransplanen var 79 av 100 år 2021. För 2025 hade det sjunkit till 53. Nedgången är ojämnt fördelad mellan försvarsgrenarna.
FMV:s leveransindex per område (av 100)
Totalt 2024: 73 2025: 53
Armémateriel 2024: 77 2025: 36
Flyg- och rymdmateriel 2024: 62 2025: 62
Marinmateriel 2024: 69 2025: 76
Källa: FMV:s årsredovisning 2025, refererad i Officerstidningen 11 mars 2026.
Förseningar av några större leveranser inom flyg- och armémateriel motsvarade cirka 8,3 miljarder kronor, eller 24 procent av leveransplanen för 2025. Orsakerna är påfallande industriella, inte finansiella. FMV pekar på resursbrist och kvalitetsproblem hos industrin samt förseningar hos underleverantörer, och på att det osäkra omvärldsläget och en ökad internationell efterfrågan ytterligare har ansträngt industrins produktionskapacitet. I vissa fall har beställningar till andra nationer prioriterats.
Samtidigt är det inte en bild av stillestånd. Det totala värdet av levererad materiel ökade till 18 miljarder kronor 2025, mer än en fördubbling jämfört med 2023. Produktionen växer – den växer bara långsammare än beställningarna.
Slutsatsen för den som leder verksamhet är att flaskhalsen har flyttat. Den ligger inte längre i efterfrågan eller finansiering, utan i produktionssystemets förmåga att ta upp volymen.
Fem systemeffekter när volymen ökar
Personberoendet blir en kapacitetsgräns.
När en erfaren montör vet exakt hur en komponent ska justeras och planeringen bärs i huvudet av en produktionsledare fungerar det i små serier. Vid en femdubbling av volymen och en bemanningsökning i den här storleksordning blir samma kunnande en flaskhals. Kunskapen måste standardiseras, dokumenteras och kunna överföras till många nya medarbetare utan kvalitetstapp. Det är ingen teoretisk risk: resursbrist och kvalitetsproblem blir en förseningsorsak.
Kvalitet blir en takt-, inte en kostnadsfråga.
Produktion som skapar omarbete, reklamationer eller sena fel är inte snabb. Den är både dyr och sen. I en verksamhet med höga krav på spårbarhet och verifiering är efterkontroll särskilt kostsam, eftersom varje avvikelse drar med sig dokumentation och förnyade godkännandesteg. Kvaliteten måste byggas in i processen från början.
Leverantörskedjan är fabriken utanför fabriken.
Industriell kapacitet handlar inte bara om produktionsanläggningar utan lika mycket om kompetent arbetskraft, specialiserade underleverantörer och tillgång till kritiska råvaror, och att komplexa försvarssystem som ofta har ledtider på över två år. EU:s ammunitionssatsning ASAP visar var det faktiskt tar stopp: omkring tre fjärdedelar av programmet riktades mot krut och sprängämnen, som pekats ut som flaskhalsar för granattillverkning – 248 miljoner euro till krutkapacitet och 124 miljoner euro till sprängämnen. Flaskhalsen låg alltså flera led bort från slutmonteringen.
Planeringen blir ett systemproblem.
Ökade volymer, fler varianter och fler beroenden gör samordningen mellan försäljning, utveckling, inköp, produktion och leverans avgörande. Vilka order ska prioriteras? Var uppstår nästa flaskhals? Hur slår en konstruktionsändring mot materialförsörjning och kapacitet? Att FMV nu ser över möjligheten att slå samman fler ordrar för att kunna lägga större beställningar och skriva avtal som sträcker sig över längre tid är i praktiken kundsidans motsvarighet till samma insikt. Planeringshorisonten är en produktionsparameter.
Ledarskapet måste skala med.
Direkt dialog och individuell erfarenhet räcker inte när organisationen växer snabbt. Det som behövs är tydliga mandat, gemensamma prioriteringar, visualiserade flöden och snabb eskalering av avvikelser. Organisationen ska gå från att vara expertberoende till att bli systemstark, utan att tappa den tekniska spetsen.
Villkoret som ofta underskattas: förutsägbarhet åt båda håll
En spänning löper genom hela debatten och förtjänar att sägas rakt ut. Industrin kan inte expandera utan betydande förhandsinvesteringar, men att sådana investeringar kräver förutsägbara efterfrågesignaler från staten. Så länge upphandlingen är fragmenterad och kortsiktig kommer företagen att vara ovilliga att investera i nya produktionslinjer. Samma EU-analys noterar att merparten av europeiska företag arbetar enligt en build-to-order-modell, vilket förlänger leveranstiderna, och att en stor del av EU:s kapacitet för 155 mm-granater redan är uppbunden i befintliga kontrakt och exportåtaganden.
Samtidigt är förväntningarna att en tillräcklig del av de intäkter beställningarna genererar återinvesteras för att öka produktionskapaciteten och motverka förseningar, samtidigt som industrin behöver känna att det finns en långsiktighet som gör den beredd att gå in med mer kapital.
Det är alltså inte ett ensidigt krav på industrin, utan ett ömsesidigt kontrakt: fleråriga och aggregerade beställningar mot verifierbar kapacitetsuppbyggnad. För chefer på båda sidor av det gränssnittet är det här den mest produktiva förhandlingen att föra, och den bör föras i termer av takt, ledtider och flaskhalsar – inte bara volym och pris.
Vad annan industri redan har löst
Utmaningarna är inte nya. Fordons-, läkemedels- och processindustrin har i decennier kombinerat höga volymer med stabil kvalitet. Lösningen är sällan ett enskilt verktyg, utan samspelet mellan standardiserade arbetssätt, flödesorientering, aktiv flaskhalshantering, integrerad sälj- och verksamhetsplanering, datadriven uppföljning och systematisk kompetensutveckling. Tre lärdomar är särskilt relevanta här.
- Industrialisering börjar i produktutvecklingen. Produkter konstruerade för att fungera är inte automatiskt konstruerade för att produceras i volym. Modularitet, tydliga gränssnitt och en kontrollerad variantflora är förutsättningar för att skala utan att komplexiteten tar över. CV90-programmet visar också att modularitet är en exportparameter: UTAAS är ett modulärt uppbyggt sikte- och eldledningssystem som används av ett tiotal länder.
- Skala stegvis och lärande. Att investera i full kapacitet innan processerna är stabila låser in problemen i stor skala. Pilotflöden, tydliga mognadskriterier och successiva kapacitetssteg gör det möjligt att träna organisationen och lösa flaskhalsar innan de blir dyra.
- Bevaka komponentmarknaden aktivt. Riskerna finns även utanför försvarssektorn. Kontraktstillverkare i Sverige har flaggat för störningar kring europeiska mönsterkort och för att AI-sektorns efterfrågan på minneskretsar kan få spridningseffekter på annan komponenttillgång.
Gemensamt för dem som lyckas är att uppskalning inte behandlas som ett isolerat produktionsprojekt, utan som en företagsövergripande transformation där strategi, affärsmodell, produktutveckling, försörjningskedja, kompetens och styrning förändras tillsammans.
Hur Centigo kan bidra
Vi arbetar med komplexa verksamheter där många beroenden måste hanteras samtidigt. Det handlar om att skapa en gemensam målbild för uppskalningen, kartlägga värdeflöden och flaskhalsar, tydliggöra ansvar och mandat samt etablera den styrning som håller ihop produktion, utveckling, inköp och supply chain. Därtill stödjer vi processutveckling, produktions- och kapacitetsplanering, datadriven uppföljning, förändringsledning och kompetensöverföring.
Vår roll är inte att kopiera in en generell industrimodell. Den är att tillsammans med verksamheten översätta relevanta erfarenheter från annan industri till försvarsindustrins särskilda krav på säkerhet, kvalitet, spårbarhet och flexibilitet – och att kombinera det som redan fungerar här, den tekniska spetsen, kvalitetskulturen och systemförståelsen, med den skalbarhet och flödesdisciplin som utvecklats i andra industriella miljöer.
Från beslutade miljarder till faktisk förmåga
Kapitalet är beslutat och beställningarna är lagda. Det som återstår är den svåraste uppgiften: att omsätta dem till uthållig produktionsförmåga. Ett leveransindex som faller från 79 till 53 samtidigt som beställningarna närmar sig 90 miljarder kronor om året är den tydligaste indikatorn på var arbetet nu ligger.
Uppskalningen avgörs i förmågan att skapa standard utan att hämma innovation, att öka takten utan att tappa kvalitet, att utveckla leverantörerna i takt med den egna fabriken och att leda hela transformationen som ett sammanhängande system. Europa befinner sig i en kamp om industriell kapacitet.
Erfarenheterna finns redan i svensk industri. Frågan är hur snabbt vi omsätter dem i den nya verkligheten.
Källor
- Regeringen.se: Försvarsbudget samt pressmeddelandet Blocköverskridande överenskommelse nådd om historisk upprustning (19 juni 2025).
- Försvarets materielverk: Årsredovisning 2025, samt Officerstidningen: FMV:s årsrapport – stora förseningar i leveranser av armémateriel (11 mars 2026).
- Saab: Annual Report 2025.
- Janes och Defence Nordic om BAE Systems Hägglunds kapacitetsinvestering i Örnsköldsvik (maj 2026).
- European Parliamentary Research Service: Scaling up arms production capacity in the EU (oktober 2025).
